Melins system

OBS: Denna sida är under uppbyggnad. Mitt primära fokus är att få upp illustrationer och exempel på alla delar av Melins system. Beskrivande texter är sekundärt. Design och mobilvänlighet är tertiärt.

Än så länge är ingen text på denna sida färdigredigerad eller slutgiltig. Stavfel och liknande förekommer. Pedagogiska missar förekommer. Rena utkast finns här och där.

Bildkvaliteten på exemplen på denna sida är ännu inte optimal, eftersom mitt mål är att få ut informationen snabbt. Vid tillfälle skall bättre digitaliseringar göras.

---

Vill du lära dig mer om svensk stenografi med Melins system? Vill du kanske till och med lära dig att läsa eller skriva med Melins system? Denna sida är i skrivande stund den enda och bästa resursen på internet för dig!

Det är mycket jag vill ta upp på denna sida, men jag vill även hålla huvudinnehållet kort och koncist. Om du saknar något, kolla gärna i bilaga C, ägnad åt vanliga frågor och deras svar. Om du ändå inte hittar det du söker rekommenderar jag att eposta mig på .

Innehållsförteckning

1. Vad är stenografi?
2. Varför ska jag använda stenografi?
3. Om denna sida
4. Melins system
5. Beskrivning av systemet
   1. Alfabetet
   2. Förstorade tecken
   3. Vanliga ändelser
   4. Förminskade tecken
   5. Bockad framåt
   6. Bockad bakåt
6. Bilaga A. Datornotation för Melins system
7. Bilaga B. Ordbok
8. Bilaga C. FAQ (vanliga frågor)

Vad är stenografi?

Stenografi kan förenklat sägas vara konsten att byta ut bokstäverna i det vanliga alfabetet mot symboler som är enklare och kräver mindre ansträngning att skriva. Detta tillsammans med väl utvalda förkortningar gör det mycket effektivare att skriva för hand. Det stenografiska utkastet till detta stycke ser ut så här:

Vinsterna blir kanske ännu tydligare om vi jämför olika sätt att skriva några ord, här i versaler, gemener, skrivstil och sedan stenografi.

Vi kan räkna antal penndrag för de olika skrivsätten baserat på de två exempelorden ovan, och då får vi resultatet i denna tabell.

Skrivsätt	Penndrag	Per bokstav
Versaler	42	2,5
Gemener	34	2,0
Skrivstil	29	1,7
Stenografi	8	0,5

Det är inte förvånande att versaler kräver flest penndrag, eftersom de har så mycket vinklar och separata streck. Skrivstil vinner över gemener eftersom skrivaren inte behöver lyfta pennan från pappret lika ofta. Stenografi är med detta mått nästan tre gånger effektivare än skrivstil, och fyra gånger effektivare än vanliga gemener. Den statistiken stämmer överens med min upplevelse av att använda stenografi.

Varför ska jag använda stenografi?

Alla har nytta av att kunna skriva för hand, med penna och papper. Penna och papper kräver inget batteri och finns tillgängligt överallt. Det är snabbt att ta fram, går inte sönder om du tappar det – inte ens om du tappar det i vatten – och är i teorin läsbart för all framtid. Att kunna skriva med penna och papper är enkelt, och att göra det snabbt och med mindre ansträngning är desto bättre. Stenografi gör det i många fall smidigare att skriva för hand än på datorn.

Den stenografikunnige spenderar mindre tid med att anteckna än någon som inte kan stenografi, men den stenografikunnige tar ändå fler och noggrannare anteckningar. Alla kan dra nytta av att göra fler och bättre anteckningar i de flesta delar av livet. De som lär sig stenografi blir ofta förvånade i efterhand över hur mycket mer de antecknar, och följdaktligen minns. Det kan handla om enkla saker som att skriva ned en tid bokad över telefon, eller vad som sägs under ett läkarsamtal; detaljer som annars lätt försvinner ur minnet.

Stenografi tränas bäst genom att läsa och skriva mycket. Detta kommer att upplevas jobbigt den första tiden, eftersom du måste "lära dig att läsa" på nytt. Det kan kännas lite som att vara fyraåring på nytt. Det blir dock snabbt bättre.

En uppsättning stenografiska tecken och regler kallas för ett stenografiskt system. Det finns många olika sådana, men i dagsläget är det bara ett system som gäller för svenska: Melins system.

Om denna sida

Den som vill lära sig svensk stenografi i dag har mycket få resurser att vända sig till. Det finns näst intill inget material på internet, bokhandlarna står som frågetecken, skolor lär inte längre ut det, och föreningen som ska främja stenografi i Sverige svarar inte på epost.

Har du tur kan du hitta böcker på något bibliotek, men då är de i många fall undanstoppade i något magasin eller centrallager, eftersom de utlånas så sällan. Om din nyfikenhet inte stillas av denna webbplats är biblioteket förmodligen ändå den bästa resursen, så i det fallet rekommenderar jag att du ber ditt lokala bibliotek korslåna från något större bibliotek som kan tänkas ha stenografiböcker. Exempel på sådana bibliotek är Stockholms stadsbibliotek och Riksdagsbiblioteket.

Målet med denna webbplats är att den ska vara fullt tillräcklig för någon som vill lära sig stenografera på egen hand. Med "fullt tillräcklig" menar jag att den ska innehålla all nödvändig information, varken mer eller mindre. Det innebär tyvärr att du inte kommer at hitta skriv- eller läsövningar här. Denna typ av övning är jätteviktig för att nå färdighet, så det är av högsta vikt att du övar på egen hand med det du kan.

Melins system

Om du har sett stenografi förut och känner att "detta kommer jag aldrig kunna lära mig" tycker jag inte att du ska vara orolig. Så kände jag också, men ju mer jag lärde mig om Melins system desto mer insåg jag hur genomtänkt och systematiskt upplagt det är. Jämfört med många andra stenografiska system är Melins system väldigt konsekvent, har få regler och få undantag från dessa regler.

Melins system är ett så kallat kursivt system, vilket innebär att bokstäver skrivs ihop och pennan förs i rörelser som påminner om rörelserna vid normal skrivstilsskrift. Detta gör det både snabbt att skriva med samt lätt att lära sig. Nedan ser du hur de enskilda tecken som bildar ett ord sätts ihop till ordet.

I standardutförande gör Melins system skillnad mellan tjocka och tunna linjer på pappret. Lyckligtvis är detta oftast en oviktig skillnad. Eftersom de flesta moderna pennor (kulspets är en av de värsta förbrytarna...) inte är så bra på att återskapa den skillnaden kommer jag att på denna sida helt utelämna det.

Beskrivning av systemet

Det kompletta Melins system introduceras här. Det förutsätter ingen tidigare kunskap om stenografi, och varje del bygger på de tidigare.

Alfabetet

Grunden i de flesta skrivsystem är någon form av alfabet; bastecken som kan kombineras till ord, som kan kombineras till meningar. Även Melins system har tecken för bokstäverna i alfabetet.

Bakåtlutat snedstreck

Det mest grundläggande elementet i Melins system är det bakåtlutade snedstrecket. Det skrivs alltså uppifrån och ned, och lätt till vänster. Till höger: strecket ensamt. Till vänster: strecket med en pil som anger skrivriktning.

Grattis! Du har lärt dig din första bokstav i Melins system. Detta streck utgör bokstaven B.

När man skriver med Melins system gör man vanligtvis ingen skillnad mellan små och stora bokstäver. Om du tänker efter är det oftast en oviktig skillnad i vanlig text. De fall där det behövs, som att skilja mellan ordet "dag" och namnet "Dag", framgår det ofta av sammanhanget. Detta kan även markeras speciellt i de fall det krävs. Se Bilaga C för detaljer kring det.

Vårt stenografiska alfabet ser alltså just nu ut så här:

Saknar du bokstäver? I Melins system finns inte alla de bokstäver vi är vana vid från det svenska alfabetet. Eftersom man med Melins system stavar ljudenligt, alltså stavar ord "som de låter", saknas också många bokstäver du kanske skulle väntat dig att hitta. Bokstaven Q behövs inte, eftersom den kan skrivas med K istället. På samma sätt kan C skrivas med S eller K.

Bokstaven B är väldigt ensam i alfabetet, så vi kan skapa flera bokstäver genom att göra enkla modifikationer till bokstaven B. Till exempel kan vi lägga till en krok i botten för att få bokstaven V:

Lägger vi till en krok även där uppe får vi bokstaven M:

Ta bort kroken där nere, D. Lägg till en ögla, J. Ta bort kroken, H. Du kanske ser trenden själv redan.

När du läser text skriven i Melins system kan du alltså identifiera dessa bakåtlutade snedstreck, och sen se om det finns krokar eller öglor intill dem, och på så vis förstå vad som är en bokstav. Här är samtliga bokstäver som följer detta mönster:

Och ifall du skulle ha blivit förvirrad av beskrivningarna, visar jag även bokstäverna med en liten pil som indikerar åt vilket håll de ska skrivas:

Notera att samtliga dessa tecken skrivs i en rörelse. Det finns generellt inget tecken i Melins system som kräver att du stannar upp med pennan och byter håll, eller – guförbjude – lyfter på pennan.

Märk även att symbolerna är fiffigt utvalda så att symboler som ser lika ut representerar tecken som också låter lika. Likheten mellan F och V är slående, men å andra sidan gör det inget om man råkar skriva "löfblåsare" istället för "lövblåsare".

Höjden och bredden på dessa tecken är viktig! Samtliga ska vara lika höga och lika breda. När jag pratar om storleken på tecken kommer jag att referera till storleksmåtten som "B". Om jag skriver att en bokstav ska vara "en halv B hög" så menar jag att den ska vara hälften så hög som bokstaven B. Om jag säger "tre B lång" så menar jag tre gånger längre än bokstaven B.

En bokstav jag inte nämnt men som rimligtvis hör hemma här är bokstaven T, som är ett "litet D". Du kan se den i alfabetet nedan, men principen är att T skrivs som D förutom att den är en halv B (och därmed också en halv D) hög.

När vi för stunden lämnar vårt alfabet nu ser det ut så här:

Cirklar

Fyra konsonanter som inte var med ovan symboliseras istället av cirklar. Bokstäverna L, R, S och N ser ut så här:

L och R skrivs alltså "ovanpå" skrivlinjen, och S och N skrivs "under". Se exempel på detta lite längre ned, under "Ordexempel".

Även här är storleken viktig. L och S ska vara "en halv B" höga. R och N ska egentligen vara så små de kan bli utan att försvinna – risken med att göra dem för stora är så klart att de kan förväxlas med L och S.

Med dessa fyra tillskott har vi fyllt i ännu mer av vårt alfabet.

Vokaler

Hittills har du lärt dig konsonanter, men det är svårt att skriva något på svenska över huvud taget utan vokaler. Så här ser de ut:

Vokalerna i Melins system skrivs nedifrån och upp, till skillnad från konsonanterna. Detta ger en "ned-upp-ned-upp-ned"-rytm till varje ord som stenograferas med Melins system. Det har tre fördelar.

1. Det får stenografin att likna vanlig skrivstilsskrift, vilket gör den lättare att lära sig och bekvämare att skriva.
2. Det innebär att ord vill stanna på skrivlinjen och inte glida iväg uppåt eller nedåt.
3. Det innebär att vi kan återanvända tecken. Som du ser är tecknet för E exakt likadant som tecknet för B, men vi kan ändå skilja på dem eftersom B skrivs nedåt och E skrivs uppåt.

Ifall du tycker "nedifrån och upp" är oklart finns skrivriktningen markerad här:

Som vanligt spelar storleken roll! Höjdmässigt ska O, U, Y, och Å stanna på skrivlinjen. A är ett halvt B högt (alltså lika högt som T.) E, I och Ö ska vara lika höga som ett B. Ä är dubbelt så hög som ett B. på längden ska I, Y och Å vara tydligt längre än B – någonstans mellan två och fyra gånger så långt är bra. Övriga vokaler ska vara ungefär lika långa som B.

Med dessa tillskott är alfabetet nu:

X

X är en misstänkt bokstav som ännu inte är ifylld i vårt alfabet. Det är inte ens helt uppenbart vad den gör där. Vi har sagt att man med Melins system skriver ljudenligt, och då känns det som att man borde kunna klara sig utan bokstaven X. Den går trots allt att skriva som "ks", eller hur?

Jo, det är sant. Men det visar sig att "ks"-ljudet är tillräckligt vanligt i svenska för att det ska vara värt att ha ett tecken för det. Det används i ord som "akseleration", "tekst" och "eksempel". Det är tillräckligt vanligt för att få ett eget tecken, som ser ut så här:

Liksom alla andra konsonanter skrivs det uppifrån och ned, och är lika hög som bokstaven B.

Här kan jag nu presentera det kompletta alfabetet!

Låt oss skriva några ord med det.

Ordexempel

För att underlätta diskussion och läsning av ord med Melins system kommer jag att hitta på en "datornotation" för stenografi som använder vanliga symboler som finns på ditt tangentbord. Detta kommer jag introducera lite i taget, så det kommer att vara enkelt att hänga med. Grunden i denna "datornotation" är att ett bokstavstecken i Melins system skrivs med stor bokstav i datornotationen. (Full förteckning över notationen hittar du i bilaga A.)

När du läser denna typ av exempel rekommenderar jag att du håller för "översättningen" av orden, och försöker tolka orden på egen hand först. Första kolumnen är orden skrivna på stenografi, andra kolumnen är hur stenografin översätts direkt till vår "datornotation", och tredje kolumnen är hur vi skulle skriva ordet med "långskrift".

Dessa är just vad vi väntar oss och kräver troligtvis ingen vidare förklaring. Du kan observera vad jag menar med att cirkelbokstäverna är över och under skrivlinjen.

Bokstäverna L och R skrivs till vänster om nedåtstapeln där de förekommer. I praktiken gäller detta konsonantkombinationerna KR, KL, PR, DR, PL, BL, DL och TL. Exempel på detta syns i orden nedan.

I standardutförandet av Melins system indikerar man dubbelteckning genom att "trycka lite hårdare" med pennan så att linjen blir tjockare. Eftersom det inte är så enkelt med de flesta moderna pennor är en vanlig "utökning" av systemet att använda ett litet horisontellt streck som går igenom eller över eller under den dubbeltecknade bokstaven där det behövs. I vår datornotation kommer jag att markera detta med ett understreck (_) efter bokstaven det gäller.

Notera att strecket bara används där det behövs: det är ofta uppenbart ur sammanhanget om du "är på väg" eller "är på vägg", och då behöver du förstås inte indikera dubbelteckning. Eftersom det inte finns något svenskt ord som stavas "tun" så där kan du anta att läsaren förstår att du menar "tunn", även om du aldrig markerar dubbelteckning.

Jag har nämnt några gånger att stenografi stavas ljudenligt. Det innebär följande överraskningar.

Följande saker är värda att anmärka på för exemplen ovan.

• Det är ett "mjukt G" (alltså i praktiken ett J) i början av "göra", så det stavar vi med J på stenografi.
• Bokstaven C i början av "cigarr" har ett S-ljud, så vi stavar med S.
• Bokstaven C i början av "café" har ett K-ljud, så vi stavar med K. Eftersom KAFE kan blandas ihop med "kaffe" måste vi sätta ut accenten över E:et.
• När ett ord slutar med "-ig" stavar vi det med bara I, enligt en regel som säger att vi får stava "enligt slarvigt uttal" om det gör ordet lättare att skriva och inte orsakar några förväxlingar.
• Obetonat E kan ofta uteslutas helt och hållet. Detta innebär oftast i praktiken att ändelser som "-en" och "-et" blir till bara N och T. Detta kan sägas gå under "slarvigt uttal" även det – någon som pratar snabbt gör knappast större skillnad mellan "katastrofen" och "katastrofn".
• Ordet "tid" brukar förkortas TI (även det enligt "slarvigt uttal") eftersom det är förvånansvärt vanligt i svenskan: alltid, emellertid, dagtid, tidning...

Förkortningar

Somliga ord är så vanliga att de är värda att förkorta med bara en bokstav. De av denna typ som finns i Melins system är illustrerade nedan. Eftersom dessa kan vara svårlästa med nuvarande bildkvalitet rekommenderar jag att du vid osäkerhet dubbelkollar mot ordboken i Bilaga B.

För att undvika ihopblandningar har tecknet för "som" inga "svansar", och tecknet för "den" är närmast en punkt bara. Detta är i kontrast mot förkortningarna för "där" och "eller" som båda har "svansar".

Utöver dessa finns det även tre ord som är mycket vanliga och har fått helt egna tecken. Dessa är

I vår datornotation skrivs tecknen för dessa ord som På, Till samt Inte. Alla tecken skrivs i datornotation som en stor bokstav, eventuellt följd av små bokstäver.

Observera att dessa förkortningar går även att använda "mitt i ord". Se nedan för exempel.

Exempelmeningar

Slutligen kan vi tänka oss att skriva några meningar med de bokstäver och förkortningar vi nu har lärt oss. När man stenograferar med Melins system skriver man inte ut punkten efter en mening (en punkt är ju förkortningen för ordet "den"...) utan man gör helt enkelt lite längre avstånd till nästa mening.

Följande stenografiska text innehåller endast ord och förkortningar du har lärt dig, så du bör kunna läsa det bara du försöker!

För att underlätta finns här under den "bokstavlig" översättning, alltså en översättning till vår datornotation för Melins system. Titta på denna enbart om du verkligen inte lyckas avkoda meningarna ovan själv!

J H MÅLAT MIT HUS. T GIK Inte Som J
HOPADS. Som TUR V LÅNADE MIN KOMPIS MI
MER FÄRJ O LITE TI. T GIK På
ET KIK SEDAN!

Texten fullständigt översatt till vanlig skrift blir då naturligtvis, "Jag har målat mitt hus. Det gick inte som jag hoppades. Som tur var lånade min kompis mig mer färg och lite tid. Det gick på ett kick sedan!".

Förstorade tecken

Att skriva Melins system "bokstavligt" som vi har gjort nu är för det mesta väldigt klumpigt och inte så effektivt, faktiskt. Mycket effektivare än med vanliga bokstäver, så klart, men inte så elegant som det blir när en skicklig stenograf skrivit. Om du har provat att skriva lite på egen hand har du sannolikt redan upptäckt det.

Därför har Melins system även symboler för kombinationer av bokstäver. Dessa symboler är med några få undantag systematiskt utformade för att de ska vara lätta att komma ihåg.

S + bokstav

Den vanligaste typen av kombination är den som består av bokstaven S följt av någon annan konsonant. Till exempel finns kombinationstecknet Sk, som ska användas till exempel i början av ordet "ska", i slutet av ordet "ask", och i mitten av ordet "viska". Däremot ska det inte användas till exempel i mitten av "bordskant", eftersom det ju egentligen är de två orden "bords-kant" och på stenografi indikerar vi att de är två olika ord genom att inte göra ett kombinationstecken "över gränsen" mellan de två orden.

Här finns dessa S-kombinationer.

Som du ser är dessa tecken bara "förstorade" varianter av de bokstäver som står efter S.

Du ser även att i vår datornotation skriver vi Sm, alltså stor bokstav följd av liten bokstav, när vi pratar om ett tecken för konsonantkombinationen "sm".

Bokstav + R

Samma sak gäller kombinationerna Br och Fr.

Nya ljud

Utanför dessa finns det tre andra som inte är lika logiska. Men dessa är mycket viktiga, så var uppmärksam nu!

Tecknet Ng är alltså det som används för ng-ljudet i svenska, oavsett var det dyker upp. Ska du skriva "ung"? Använd Ng-tecknet. Skriver du "springa", "ring" eller "omfång"? Använd Ng-tecknet!

Tecknet Sj står för sj-ljudet, som är ljudet du hör i början av orden "själv", "skämd", "skepnad", "chans", "schack", "schema" och "jalusi". Med andra ord, i stenografi skriver vi alla de sju orden ovan (och många andra) med symbolen för Sj.

Kombinationen Tr är ett förstorat H, vilket får räknas till ett av "undantagen" till logiken i Melins system.

Det finns ytterligare tre kombinationstecken som är viktiga, och inte baserade på något bokstavstecken som du känner till. Dessa är kombinationerna Tv, Kv och Tj. De ser ut så här:

Tv och Kv är vanliga konsonantkombinationer som du tror. Tecknet Tj används för att indikera det svenska tj-ljudet som du hittar i början av orden "tjuv", "tjäder", "kyrka" och "kemi". Överallt där du hör det ljudet ska du använda symbolen för Tj.

Exempelord

Naturligtvis bjuder jag även på några ord där dessa nya tecken används.

Ifall du försöker uttala vissa av dessa ord, som framför allt "dusch", kan det hända att du klagar på att vi har olika dialekt. Det är inte säkert att vi har det, men när vi stenograferar gillar vi att stenografera enligt den dialekt som ger enklast ordbild för ordet i fråga. Eftersom Sj ger en enklare ordbild väljer vi att stenografera som om vi uttalade "dusch" med det ljudet.

Förkortningar

Förkortningen FR för "efter" hör egentligen inte hemma i denna illustration, men jag kände att det var viktigt att ta upp den samtidigt som förkortingen Fr för "från". De är lika, men inte att förväxlas.

KSj är inte strikt ett ord som använder någon av förkortningarna ovan, men det är en ruskigt användbar förkortning så den får åka med här ändå.

Förminskade tecken

Vi har sett hur vi kan få nya ljud och konsonantkombinationer genom att förstora existerande tecken. Vi kan även få ytterligare fem nya symboler genom att förminska existerande tecken.

Vi har redan tidigare sett att ett litet D blir ett T så jag tänker inte dröja vid det. Det är också relativt logiskt att förkorta ordet "för" med en liten version av F, som ger tecknet För.

Tecknet Upp står för förledet "upp-", vilket gör det smidigt att skriva bland annat ordet "uppvisa"!

Förminskar vi B får vi två nya symboler som ser exakt likadana ut. Symbolen Be står för förledet "be-" som används i "beklaga". Symbolen De står för verbändelsen "-de", som du kan hitta i till exempel "hittade".

Ordexempel

BeÅLARE behållare (obs!)
        

Vanliga ändelser

Eftersom Lig skrivs "baklänges" visar jag här hur några varianter av den kan se ut.

Ordexempel

I följande exempel rekommenderar jag att titta extra noga på skillnaden mellan "undhålla" och "underhålla". Lägg även märke till hur "sommaren" stavas varken med Som-tecknet eller Are-tecknet. (Ordet "sommar" har ju ingen relation till jämförelseordet "som", och att bestämda formen av "sommar" råkar innehålla bokstavssekvensen "are" betyder inte att det finns någon relation till adjektivböjningen "-are".)

UndHÅLA    UndRHÅLA
undhålla   underhålla

KRIng      UBILDIng
kring      utbildning

FrÄMAnde   FörTrOEnde
främmande  förtroende

VIDAre     SOMARN
vidare     sommaren

ESm        StYRSEN
ensam      styrelsen

VISn       NASnELA
vision     nationella

SÄKRHet    FrIHet
säkerhet   frihet

VANLig     PERSONLig
vanlig     personlig
        

Lig-tecknet och dess varianter kan vara lite lurigt, så här är några exempelord som använder de olika formerna.

ärlig
äntligen
löjligt
underlighet
rörliga
personligast
trevligaste
förenlig
        

Bockad framåt

Dessa konsonantklustertecken beter sig som de du har sett tidigare, så jag visar hur de ser ut och sedan får du nöja dig med några ordexempel.

    Nk     Nsn    Nt   Nd    Nj(?)
        

Det finns även två bockade vokaler. Dessa används endast i början av ord, med ett undantag: "innan" skrivs InAn

    An     In
        

Ordexempel

något -nsion,-ntion ord
samt an/in-ord
        

Bockad bakåt

    Bt     Kt     Pt
    Brt    Skt    Spt    Nkt
    Nskt
        

Överlappande

verk,värk
märk
V:L?
??? mer research krävs här!
        

Bilaga A. Datornotation för Melins system

För att kunna diskutera skrivsätt för Melins system på datorn utan att behöva rita illustrationer varje gång, samt för att underlätta tolkning av illustrationer, använder jag en datorvänlig notation för att visa hur ord är konstruerade med Melins system. Denna notation är starkt inspirerad av Hans Karlgrens notation i hans bok med världens längsta titel, nämligen Latskrift: orientering om vad stenografi är jämte fullständig kurs i anteckningsstenografi enligt Melins system för folk med skrivbordsarbete.

I denna notation representeras ett tecken med en stor bokstav följt av små bokstäver. Exempel på tecken i Melins system är B, N, Ä, men även Sk, Nsn, Över, Lig och Het är tecken. Exempelvis kan vi se enkla ord som AKAStIng, och då läsa av dem som (av-)ka(st)(-ning), alltså "avkastning".

            TrEVLig = (tr)ev(-lig) = trevlig
            AnStRÄNgIng = (an-)(st)rä(ng)(-ning) = ansträngning
        

Bilaga B. Ordbok

länk

förklaring om första kolumn = ord, andra = vilka tecken det skrivs med, tredje = systematisk förklaring över varför dessa tecken, fjärde = kommentar till människor

Bilaga C. FAQ (vanliga frågor)

1. Vad är ett stenogram?

   Ett stenogram är en text skriven med stenografi.

2. Jag har hört att jag måste renskriva mina stenografianteckningar för att kunna läsa dem efter några månader. Stämmer det?

   Nej, det är falskt. Välskrivna stenografianteckningar förblir läsliga, av dig och andra, i teorin hundratals år fram i tiden. En vanlig typ av övning för den som tränar stenorafi är att läsa andras stenogram, vilka ofta är skrivna för mycket länge sedan.

   Med det sagt blir all text svårare att läsa om du skriver slarvigt. Detta gäller så väl vanlig handskrift, som maskinskrift, som stenografi. Däremot har stenografi naturligtvis fördelen att det gör det lättare att skriva, så den stenografen behöver inte slarva lika mycket för att "hinna med" att anteckna det väsentliga.

3. Är stenografi bra för att skriva hemligheter som ingen annan ska kunna läsa?

   Se frågan ovan. Stenografi är visserligen en sällsynt kunskap, men förutsätt inte att ingen kan det. Speciellt de lite äldre kan lärt sig det i gymnasiet och har aldrig haft anledning att se det som någon speciell kunskap och därför vet inte du heller att de kan det.

   Däremot kräver det lite mer lugn och ro för att läsa stenografi än vanlig handskrift. På så vis kan du använda stenografi till exempel för mötesanteckningar som du inte vill att kunden ska veta att du tar, för att de hör till interna diskussioner eller liknande som kunden inte ska känna till. Även om kunden kan stenografera är det högst osannolikt att han eller hon kan läsa din stenografi tvärs över bordet om du lägger något papper över när du är klar.

4. Ska jag uppfinna egna förkortningar?

   Ja! Det ska du. Och nej! Det ska du inte så mycket som du kanske tror. Vi kan säkert vara överens om att förkortningar i allmänhet gör texten svårare att läsa. Därför är det viktigt att förkorta smart snarare än mycket. Det finns en matematisk lag, Zipf's lag, som förenklat säger att de hundra vanligaste orden utgör ungefär 50% av vad du skriver och säger.

   Motsatsen är naturligtvis också sant. Om du räknar bort de hundra vanligaste orden, så utgör samtliga restrerande ord endast 50% av det du skriver och säger. Så att förkorta ett "ovanligt" ord gör mindre nytta än du tror, men gör däremot texten svårare att läsa.

   Så vad ska förkortas? Facktermer. Långa ord som dyker upp ofta i en text. I en fysikföreläsning kanske ett ord som "gravitation" dyker upp ofta, och då kan det vara värt att förkorta. Skriv dock gärna någon slags anteckning i marginalen varje gång du gör en förkortning som inte är standard, så att du slipper försöka minnas sen i framtiden vad sjutton det var som var så viktigt att det behövde förkortas.

5. Är stenografi dåligt för teknisk text, eftersom det uppfanns för riksdagsdebatter och diktering inom handelsbranschen?

   Stenografi är bra för all svensk text.

   Det är sant att de förkortningsordböcker som publicerats i stor utsträckning handlar om lagar, ekonomi och sådant. Det hindrar dock inte dig (eller mig) från att uppfinna egna förkortningar för tekniska facktermer. Där det behövs, så klart – se frågan ovan om hur mycket som ska förkortas.

6. Vad för någon text är stenografi dåligt för?

   Text som inte beter sig som vanlig svenska. Eftersom Melins system utnyttjar egenskaper i det svenska språket blir det snabbt ineffektivt för andra språk.

   Till "andra språk" räknas här saker som noter för musik, eller formler för fysik. Speciellt de senare är redan ett väldigt effektivt skrivsätt, och det är svårt att komma på hur det skulle förkortas ytterligare.

7. Om jag skriver mycket på engelska/tyska/franska/finska/norska, ska jag inte lära mig Melins system då?

   Det beror på hur mycket du skriver på det ena jämfört med det andra. Du kan lära dig Melins system och sedan anpassa det till något främmande språk. Är språket någorlunda likt svenska brukar det gå ganska bra. Du kan också lära dig stenografera på det främmande språket (till exempel Gregg- eller Teeline-systemen för engelska) och sedan anpassa det till svenska. Det beror helt på hur mycket du skriver på de olika språken.

8. I inledningen pratade du om "penndrag". Vad är din definition av "ett penndrag"?

   Jag definierade (något godtyckligt) "ett penndrag" till att innebära det som är mellan att 1) pennan lyfts från pappret, 2) pennan byter riktning i en skarp vinkel, eller 3) pennan fullbordar en slinga (och korsar därmed ett tidigare streck.) Detta ger ett mått på hur "komplicerat" eller "svårt" ett ord är med ett visst skrivsystem, men har du något annat mått står det så klart i din fulla rätt att använda det när du själv jämför stenografi med andra skrivsystem.

9. Varför inkluderade du tecknet för konsonantklustret "ks" i alfabetet under bokstaven X? Är det inte ett konsonantklustertecken som de andra egentligen, och inte alls en bokstav?

   Jo, du har delvis rätt förstås. Tecknet för X är udda i meningen att det är det enda tecken som används både för en bokstav (till exempel i namn som Maxine) och för konsonantklustret "ks". Den senare användningen är troligtvis vanligare, men av pedagogiska skäl valde jag att ändå inkludera den i alfabetet, något även andra brukar göra.

10. Hur markerar jag stor bokstav ifall det är viktigt i sammanhanget?

    cirkumflexaccent under bokstaven!

11. Tar inte stenografi evigheter att lära sig?

    Det beror på vad du räknar som "lära sig". Att bli skicklig nog på stenografi att kunna ordagrant skriva ned vad en talare säger? Det kan ta många års övning.

    Att kunna använda stenografi som en effektivare handskrift för personligt bruk? Det kan du efter någon månad, utan att öva aktivt. Redan efter ett par dagar kan du ersätta din vanliga "långskrift" med stenografi, och på så vis blir du automatiskt bättre genom att skriva det du skulle skrivit ändå.